Svennelördag
Igår var det ju kanelbullens dag. E var ute och köpte kanelbullar och frallor redan ganska tidigt som sedan avnjöts till frukost. Vi har ett litet bageri bara hundra meter hemifrån som öppnar 7 på lördagar, då och då unnar vi oss frukostbröd därifrån och igår alltså även kanelbullar. Kanelbulle och ett glas kall mjölk, inte dumt alls! En bra början på en dag som i efterhand kan ses som en "vanlig simpel svensk mat"-dag. Sånt tycker vi båda om, men det är lätt att det glöms bort.
Till lunch serverades det radhusbiff (ett ord jag fick lära mig av någon av kollegorna när jag först jobbade på hemtjänsten som 18-åring), alltså blodpudding med lingonsylt och varsin morot. Det är väl en rätt som delar svenska folket, både E och jag tycker att den är helt okej och köper det då och då, men inte ofta. När jag var liten och vi bodde utomlands var det en av de sakerna som de som reste från Sverige (eller åtminstone mormor & morfar) fick ha med sig så vi fick det då och då. Inte illa när ett paket för mindre än en tia (och säkerligen ännu billigare för 20 år sedan) kan bli lyx. Under min uppväxt har blodpudding också varit ända gången, förutom till frukost, då vi druckit apelsinjos till. Igår erbjöd kylskåpet dock ingen sådan.
För att toppa det hela blev det kokt korv och potatismos till middag. Jag blev sugen på potatismos redan i tisdags när jag insåg att vinterpotatisen kommit. Igår avnjöts moset med kokt wienerkorv, senap och (cross-over) tomat- och mozarellasallad. Utmärkt gott, bara lite smolk i bägaren och det var att den starka svenska senapen var slut fast flaskan fått bo kvar i kylen. Det fanns vanlig senap och den andra står nu på inköpslistan!
Till lunch serverades det radhusbiff (ett ord jag fick lära mig av någon av kollegorna när jag först jobbade på hemtjänsten som 18-åring), alltså blodpudding med lingonsylt och varsin morot. Det är väl en rätt som delar svenska folket, både E och jag tycker att den är helt okej och köper det då och då, men inte ofta. När jag var liten och vi bodde utomlands var det en av de sakerna som de som reste från Sverige (eller åtminstone mormor & morfar) fick ha med sig så vi fick det då och då. Inte illa när ett paket för mindre än en tia (och säkerligen ännu billigare för 20 år sedan) kan bli lyx. Under min uppväxt har blodpudding också varit ända gången, förutom till frukost, då vi druckit apelsinjos till. Igår erbjöd kylskåpet dock ingen sådan.
För att toppa det hela blev det kokt korv och potatismos till middag. Jag blev sugen på potatismos redan i tisdags när jag insåg att vinterpotatisen kommit. Igår avnjöts moset med kokt wienerkorv, senap och (cross-over) tomat- och mozarellasallad. Utmärkt gott, bara lite smolk i bägaren och det var att den starka svenska senapen var slut fast flaskan fått bo kvar i kylen. Det fanns vanlig senap och den andra står nu på inköpslistan!
Kommentarer
Trackback
