Allmänna vårbetraktelser

Extremt dåligt har det varit med bloggandet, men nu känner jag mig peppad igen. Kul!

Efter en rätt tung vinter så har jag njutit ikapp med resten av världen under våren (vi struntar i att det nu är juni och nästan novemberväder så länge...). Några riktigt viktiga beslut och förändringar har det blivit, inte så lätt längs vägen, men himla skönt nu när man kan titta tillbaka på dem.

Kom till slut till beslutet att det med största sannolikhet inte är som ingenjör jag vill göra karriär. Ett rejält ångestladdat beslut, men så otroligt skönt när det väl var fattat. En känsla av att jag vill jobba med och för människor (kan väl finnas mer än en där ute som inte är sådär överdrivet förvånad över detta) växte sig allt starkare och om inget oförutsett inträffar, typ att resten av Sverige har kommit på precis samma tankar och har högre gymnasiebetyg än jag, blir det socionomutbildning till hösten för min del. Är otroligt taggad och peppad, vill bara se det där antagningsbeskedet först.

Som följd av ovanstående, och då kanske framförallt det faktum att mina 49 resterande studiemedelsveckor, kommer jag att försöka jobba mer regelbundet - troligen åtminstone varannan helg, vid sidan av studierna. Det ena ledde till det andra och tillslut, efter nästan tio år - varav åtta som ansvarig ledare, är det dags för en paus från scoutledarskapet. Det har gett så oändligt mycket genom åren och jag tror att med en paus har jag möjlighet att komma tillbaka vid något senare tillfälle och ha mycket att ge igen. Jag är så otroligt tacksam för alla fantastisk barn och ungdommar jag har lärt känna och fått följa och ledarkollegor som har stått ut i alla möjliga lägen. Lite sorgligt är det allt. Fick dock ett av de finaste tacken man kan tänka sig. När vi kom hem sent förra söndagen stod en korg med en snygg solros och fina grönsaker och en kökshandduk broderad med "Helena, tack för att du finns", man kan ju få tårar i ögonvrån för mindre... Fantastiska familjen N hade varit här och lämnat den och sommarhälsningar, en av de familjer jag verkligen har fått lära känna genom de här åren och kommer säkerligen följa de härliga barnen, alla är inte så små längre, på ett eller annat sätt även framöver. Det finaste av allt som ledare har varit att få se hur mina första "egna" juniorscouter har blivit vuxna och förståndiga 18-åringar och veta att någon liten roll i deras utveckling har jag faktiskt spelat. Otroligt!

Våren har på casa Lövgatan inneburit mer ekologisk mat, dels genom den ekolåda som kommit och kommer ungefär varannan vecka men också genom mer medvetna val i affären. Känns riktigt bra. Väldigt mycket färre plastkassar har vi också släpat hem och jag vill också tro att vi blivit bättre på att ta hand om våra rester.

En helg hos S & R i Sundsvall blev det i slutet av vintern, vi gjorde nästan ingenting och det var fantastiskt! S har skrivit om den [här]. I samband med det allra sista KTH-studentambassadörsuppdraget för min del hann jag med en eftermiddag och kväll hos A (& R) i Växjö i början av april - himla trevligt när sådana tillfällen ges. Förra helgen var vi till Loka Brunn på bröllop, en av E:s "vän till familjen"-kompisar gifte sig. Himla trevligt och otippat avslappnat - jag hade inte ens träffat brudparet innan men kännde mig varmt välkommen ändå.

Ett och annat restaurangbesök har också hunnits med. E och jag var någon gång på vårvinter på Shanti på Katarina Bangata. Mysigt och gott, även om den allra starkaste rätten nog var i starkaste laget även för E. I måndags firade vi hans födelsedag med  ett besök på betydligt mer närliggande Syffes. Grymt bra var det och troligen värt en resa även för de som inte bor i krokarna. Vi har provat brunch i Pampas och i Backstugan - bra på båda ställena, men det senare var strået vassare på det mesta och dessutom himla familjärt och trevligt. Dit lär vi komma tillbaka mer än en gång... 

Sommaren flyter på med jobb på KTH och en tvåveckors semester i mitten av juli. Tips på vad man borde göra i Riga och i Lettland i allmänhet mottages tacksamt. I övrigt blir det en sommar i cyklandets tecken. Blå linje går inte hela vägen till Centralen och ett kort känns då lite bortkastat, det blir en massa motion istället. Hoppas det inte ska regna i så många dygn till...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0