Helenas skafferi

Sakta men säkert smög de sig på, de där extra kilona. Efter att med någorlunda stadig, om än gansk långsam, takt ökat i vikt ända sen student 2001 så var måttet, eller kanske midjan, rågad och efter nyår i fjol tog jag efter ett par halvhjärtade försök tag i det på riktigt. Efter en del surfande och funderande föll mitt val av hjälpmedel på viktklubb. Det är en sajt där man först bestämmer hur mycket man vill gå med och ungefär hur fort för att sedan få hjälp med att äta lagom mycket och även få en känsla för hur mycket man förbränner när man rör på sig. Alla måste bli saliga på sin egen metod, men viktklubb visade sig passa mig utmärkt. Efter ungefär fyra månader med någorlunda god diciplin på vad jag stoppade i mig och en hel del träning var de 11 kilona som gjorde att jag låg på den överviktiga delen av BMI-skalan borta. Efter det har det fortsatt, i en ganska mycket lägre takt, och även om det är en bit kvar till målet på - 20 kg totalt så är jag nöjd med vad jag har presterat hittills. På viktklubb blir jag nog kvar ett tag till, det gäller ju att kunna hålla vikten sen också

Utöver det rent praktiska stödet med att räkna kcal som jag har haft från sajten har också alla peppande och glada människor i forumet där spelat (och spelar fortfarande!) en stor roll. Häftigt med dessa okända människor som man lär känna och som finns med i både med och motgångar. Kram till de av er som också hittat hit! Mycket inspirerande träning har det också blivit, så roligt med pass på Friskis när konditionen blivit bättre och kroppen lättare, över 100 gånger hann jag dit i fjol. Simning, promenader och cykling har säkerligen också gjort sitt till.

Sitt, men mest av allt, måste jag rikta ett STORT tack till E! Utan dig hade det här aldrig gått. Tack för att du stöttar och peppar, funderar och väger mat och försöker förstå vad jag vill! Du är bäst, men det visste du ju redan!