Helenas skafferi

Kristendom för ateister, Olle Carlsson
Att boken är skriven av min gamla konfirmationspräst var väl kanske huvudanledningen till att jag letade rätt på boken i affären efter en lunch med gamla konfkompisen C i sommras. Massor med intressanta aspekter och helt klart tänkvärt. Tror egentligen att den passar bättre för folk som mig som är lite hobbykristna, åtminstone med i Svenska Kyrkan, än för ateister i allmänhet - hur som helst bör man nog vara ganska öppen i sinnet för att uppskatta den. Lite långsamt som jag tycker att böcker ofta kan bli emellanåt då de inte är skönlitterära, men ändå bra. Fast jag är mer nyfiken på hans senaste, Mitt himla liv.

Vänninan, Eva Franchell
Eva Franchell, vänninan som var med Anna Lind den där dagen på NK då hon blev mördad skriver om sina upplevelser från politiken. Allt sedan den dag hon först började jobba med Anna i början av 90-talet tills tiden efter mordet. Intressant och välskrivet tycker jag, kanske inte så mycket för bilden av Anna (en person som jag tycker är väldigt intressant och absolut ska läsa mer om) som för en innifrån-bild av toppen inom socialdemokratin under nästan femton års tid. Jag tror att man ska tycka att politik är lite intressant och kanske också vara beredd att lägga bort sina egna politiska åsikter under läsandet för att de inte ska störa för mycket. Läsvärt och intressant om svensk nutidhistoria!

Sonat till Miriam, Linda Olsson
Jag tycket väldigt mycket om hennes förra bok och gillar skrivsättet i den här också, men på något sätt är den ändå inte lika bra. Jag tror att jag tycker historien är lite för eländig (friend of happy-endings, inte jag heller!?), samtidigt som jag har mycket svårt att släppa den och samtidigt som den överraskar mig många gånger. Helt klart läsvärt, men jag hade gärna sett den lite, lite gladare tror jag är en bra sammanfattning.

Tille-Lille, Therese Vesterlund
Boken jag fick från den hemliga bokvännen i det första paketet är till största del i dagboksform. En dagbok skriven av mamma Therese under Tilles sista månader i livet, ett liv som till största del präglades av en dödlig variant av sjukdommen EB. Mitt i allt det skildrar Therese massor med kärlek, glädje och allt med en nypa humor. Tilles fall fick stor uppmärksamhet i kvällstidningarna och på nätet, men jag följde inte familjen då. Jag uppskattar ofta, av någon rätt outgrundlig anledning, att läsa om sånt här och det gäller även den här boken!

Aldrig som hon, Lotta Thorsén
Snubblade över den på bokus för några veckor sedan, det kändes som en bok för mig och det var det också. Boken, som har undertiteln En berättelse om att växa upp i skuggan av en mor, handlar om Esters barndom och dess koppling till hennes psykiska besvär som vuxen. Jag lider med Ester, blir upprörd på hennes mamma och uppskattar läsningen. Det är så mycket som man trodde inte fanns i Sverige så sent som på 60- och 70-talen och det berör, även om det är en roman. Klarar man av eländiga, lortiga men väldigt gripande och intressanta böcker är det här absolut ett tips.

Vi som hade alla rätt, Kristina Thulin & Jenny Östergren
N lånade mig boken, tror att det varit med motivet att L gillat den vilket brukar vara en ganska god anledning att tro att den ska passa även mig. Och ja, det är helt klart en bok som fångar mig på något sätt - en bladvändare. Berättelsen ger en inblick i medievärlden, en värld som jag vet väldigt lite om. Dock har den det där lilla problemet med huvudperson(er) som inte riktigt uppför sig. Det där som jag tycker är väldigt svårt när de liksom blir pinsamma (jmf. framförallt Haags Underbar och älskad av alla) och kanske även ljuger lite för mycket för min smak. Så jag är kluven, på något sätt är det ju bra och välskrivet eftersom jag har svårt att lägga ifrån mig boken, men samtidigt är jag inte sådär överdrivet förtjust ändå. Klurigt...

Troligen på gång: (det vet jag liksom aldrig förrän jag verkligen börjat läsa, men de finns iaf hemma)
Anteckningar från en liten fiat, Zbigniew Kuklarz
I trygghetsnarkomanernas land, David Eberhard

Vi får väl se hur mycket läst det blir framöver, gissar att det allra mest blir kursboken Vår tids psykologi, inte så dumt det heller.

Fredag för två veckor sedan fick jag äntligen gå dit, KTH-jobblunch tillsammans med E & L. Mycket folk i lunchrusningen, men ändå med ett trevligt lugn. Och den 15-bitars moriawase:n var fantastisk. Det finns inget att skriva som inte redan är skrivet om stället och dess mat, men det är bara att rekommendera om du gillar sushi och har ens en sportslig chans att ta dig förbi när de har öppet. Jag var nöjd hela dagen!

A var här i måndags och fick tillbaka sin mammas syltkastrull bland annat. Mat behövde vi ju förstås också, det går ju inte att bara snacka skit... ;-) I senaste numret av mersmak hittade jag det här receptet. Gott och dessutom ordentliga portioner. Vi körda couscous till, vilket också var bra.

Förra måndagen var M & C äntligen här, himla mysigt och trevligt. Vegetariskt skulle det vara så det blev en gammal klassiker i det här hushållet, Anna Bergenströms "Vår bästa lasagne" som finns i bland annat mat. Dagen innan hade vi fått massvis med plommon från E:s föräldrar så det blev plommonefterrätt. Väldigt, väldigt gott blev det.

Efter att det bloggats en massa om den och ICA-kuriren hade testat föll även jag förra veckan för frestelsen att prova Enebackens falukorv från Lidl. Jag är ju skeptisk till billig korv, även om varumärket falukorv brukar borga för kvalitet, men den här var riktigt bra. Den fick åka i ugnen med extra allt; lök, äpple, grovkornig senap, ost och krossad tomat. Inte dumt alls.

I fredags blev det lax. En variant på varm sushi som vi kombinerat ihop själva. Det är enkelt. En bit filé med skinn läggs i en ugnsform. Blanda en burk creme fraiche med valfri fetthalt (vi kör lätt) med en halv tub eller lagom mycket wasabi(pulver), smaka så det känns lagom. Baka i ugnen på ca 175-200 grader lagom länge, beror väldigt mycket på hur tjock laxbit du har. Servera med kokt ris (vi kör oftast jasmine), någon bra kokt grönsak (broccoli, bönor eller något sånt) och god japansk soja. Riktigt gott!

I morse blev det en enkel lyxfrukost; rostat halvgrovt bröd med en halv mosad avokado, en halv grapefrukt och yoghurt med ett halvt äpple i bitar, müsli och krossade linfrön. Inte dumt alls.

Fler saker som passerat på sistone dyker säkert upp, men just nu är det stopp...

Så roligt det här med Pocket&Prassel. Att få finura på vad som ska packas i paket som ska göra mottagaren glad och nöjd. Att få överraskas av ett lika väl uttänkt paket. Mysigt och kul! Dessutom inspierar det till andra paket också, inte så dumt alls....

Jag håller på och försöker hitta någon slags balans i mitt så kallade nya liv. Balans är en svår konst (fråga tjejen som inte kunde stå på ett ben när man skulle det på fyraårskontrollen), men det känns som det hela börjar stabilisera sig. Igår blev det en såndär balansmässigt bra dag.

Tidig morgon, det är någon slags hatkärlek mellan mig och sådana, men allt som oftast funkar det ändå bäst om jag kommer upp tidigt.
Lite förberedelser inför dagens plugg.
Möta grupparbetesgruppen i Sumpan vid halv nio, gå till Socialtjänsten i Solna.
Träffa trevliga socionomer och intervjua dem. Positivt överaskad av kontoret och människorna.
Ta med gruppen hem och där sammanfatta intervjun och jobba vidare med arbetet fram till lunch.
Värma en god matlåda och äta slösurfandes i soffan.
Cykla till jobbet på KTH i ett helt fantastiskt väder. Linne i september, sånt gillar jag.
Jobba i tre timmar.
Cykla vidare, i det fortfarande lika fantastiska vädret, till gymmet på F&S KI.
Träna en dryg timme och stretcha ordentligt.
Cykla hemåt med ett stopp i fina Kyrkans hus för att rösta.
Komma hem till bästa E som har maten klar.
Mat i soffan.
Lite mer jobb med rapporten. Mamma ringde mitti alltihop.
Slut på dagen. Nöjd.

Allt sedan min allra första arbetade lördag/söndag/helgdag i hemtjänsten (på den tiden runt Tessinparken) så har jag blivit lite facinerad av de tidiga helgmorgonarna. Det är inte så att jag när jag jobbar på vardagar, eller senare under dagen på helgerna, är störd av att det är andra människor ute och går (utom i mataffärerna när man genomför tredje inköpsrundan samma fredagseftermiddag), men det är något nästan andaktsfullt med lugnet vid åtta-tiden en helgmorgon. Det är inte en människa någonstans och det är så fridfullt och skönt. Jobbar varannan helg under hösten, mer helg än jag någonsin jobbat tidigare så det är möjligt att den här känslan är utbytt när vi börjar närma oss jul. Men imorgon bitti ska jag iaf njuta precis som jag gjorde i morse.

Fortsatt trevlig helg oavsett hur ni tillbringar den!

Det fanns kanske ingen som trodde att något som benämns drickgröt skulle vara gott, men eftersom jag är gröt- och mellanmålsentusiast var jag ändå lite hoppfull när jag såg lanseringen av AXA:s nya produkter. I senaste erbjudande vi fick från konsum fanns en kupong så man kunde köpa två för tio kronor. Bra början. Vår konsum var inte fullsorterad på sortimentet, men jag fick med mig en Gritty tranbär till mig och en Milky cappoccino till E.

Stoppade grittyn i väskan igår när det väntade en lång dag med mycket cykling och ett smidigt mellanmål kändes som en bra idé. Idéen var bättre än mellanmålet skulle man kunna säga. De första munnarna var helt okej, sen blev det bara äckligt, lite kvalimigt och sötsliskigt. Det smakade nästan bara spannmål, men med en sötsliskig eftersmak. Jag har iofs inget emot spannmålssmaken, men tranbär lovar något mer. Lite syra kanske som exempel. Till det kom att sörjan såg ungefär lika eländig ut som man kan föreställa sig, blekbeige. Jag drack inte upp (och ersatte mellanmålet av en Tiptop i solen vid Solna Station, bra mkt godare, men knappast nyttigt) och även E som fick smaka hade ett liknande omdömme. Eländig produkt, men idén är ju inte helt galen. Jag tror på mjölk, ett par matskedar gryn av något slag eller möjligen havrekli, lite bär eller möjligen sylt och en stavmixer ger nog ett betydligt trevligare resultat.

[hade tänkt lägga upp en varnande bild också, men det är något som inte klaffar...]

Téet som jag fick med min gröna påse tidigare i veckan var ett Lipton grönt med citrus, hittar dock inge bra länk på deras hemsida. Hur som helst var det himla gott. Jag var lite skeptisk innan eftersom jag tycker att grönt te med citron smakar / luktar lite väl mycket som citronparfymerade våtservetter, men det här var något helt annat. Det smakar citrus och inte citron, lite som en karamell, men ändå inte sött - jättegott! Två av fyra påsar har hittills gått åt och jag tror att jag får köpa en packe själv sen. Tack snälla bokvännen för att jag fick prova, för av ovan nämnda anledning hade jag nog inte valt det själv i affären.

Lördag: 0 km
Söndag: 0 km
Måndag: Hemma - studentpalatset - skolan - jobbet - hem 17 km 
Tisdag: Hemma - Studentpalatset - hem 12 km
Onsdag: Hemma - skolan - hem - KTH - hem 25 km
Torsdag: Hemma - jobbet - hem 15 km
Fredag:  Hemma - skolan - Solna C - jobbet - Solna Station - hem 21 km
Totalt på hela veckan: 91 km
Totalt sommaren: 903,5 km
Kollektivresor: 3, för att hämta syltkastrull och till Huddinge (totalt: 116)

Igår kväll var det för femte året dags för Fyrverkerikonsert på Borggården på KTH. På initativ av E:s gamla kollega L så gick vi först och åt tillsammans med henne och hennes R. I kategorien trevliga restauranger inte så långt bort från Campus hade turen kommit till Arirang på Luntmakargatan. Det är en koreansk restaurang som jag hittade när jag tidigare i år snubblade in på den utmärkta sajten Kimchi.se. Min bibimbamp var utmärkt och välbalanserad. De övriga i sällskapet var också nöjda med sina huvudrätter (som alla gick på knappt 200:-), riktigt gott var det. Den roligaste överraskningen kom dock när vi ville ha kaffe/te efter maten och fick välja på en dryg handfull olika tesorter (kaffet var mer konventionellt) för att sen få in varsin liten kanna med tillhörande teglas. Mysigt och billigt (20:-) dessutom.

Kvällen fortsatta med trevlig musik och fina fyrverkerier på Borggården. Himla fin inramning med de stora tegelhusen, det borde vara fler konserter där. Septemberkvällen var så fin en sådan kan bli och särskilt kul att också springa på gamla kårbekantskaper som man inte träffat på ett tag. För en gång skull regnade det faktiskt inte fast det hade hunnit bli mörkt och jag skulle cykla hem!

Det är spännande det här med att börja med något helt nytt på många olika sätt. En sak som tar mer av min tankeverksamhet på den punkten än mycket annat är frågan om den identitet som utbildningen och det framtida yrket innebär. Jag tror inte att jag egentligen har något problem med den indentiteten, men jag måste skapa mig min egen och ett förhållningssätt till den.

Just nu känns socionomstudentidentiteten som ett par glasögon jag tar på mig då och då, allt mer ofta, och tittar på världen genom. Intressant att känna hur huvudet jobbar med den nya kunskapen och på sitt egna sätt försöker tillämpa den. Jag hoppas och tror att mina ögon snart vant sig och inte behöver glasögonen. Jag vill lägga den här identiteten till den blandning av gammal teknolog, fästmö, vårdbiträde, scoutledare, storasyster, adminsistratör, miljövän, dotter, matlagningsentusiast, hemmakär, resenär, vän och så mycket mer som jag redan identifierar mig som. En resa i sig!

Det spelar liksom ingen roll att jag visste att det var påväg eftersom bokvännen lämnat en liten kommentar om det här - så himla roligt och överraskande ändå. När jag kom hem idag låg det en "stort-brev"-avi på dörrmattan. Det hade ju kunnat vara någon av alla de kursböcker jag väntar på, men eftersom det inte stod någon avsändare var förhoppningarna goda om något roligare! (nog för att den nya kurslitteraturen är bra mkt roligare än den gamla, men ändå) Det var något mycket roligare! Mitt första pocket & prassel-paket med två böcker; Tille-Lille - Mamma Therese Vesterlunds dagbok om sin döende baby och Njut av Choklad - En samling med över 100 läckra recept, två lakritsstänger och några påsar med grönt citronte. Hur bra som helst!

Tille-Lille kände jag inte till som bok, även om jag tror mig komma ihåg Tille från mediernas rapportering. Jag tror att jag kommer uppskatta den och den verkar dessutom lagom lättläst när man suttit med näsan i kurslitteratur hela dagen. Modigt av dig, bokvännen, att våga köpa en bok i kokbokskategorin - men den här har jag inte och den verkar ha massor av härliga recept. Vad tror ni t.ex. om choklad- och pecanpaj? Låter gott tycker jag!

Lakrits och te är ju aldrig fel. Särskilt bra passar det med de styckförpackade påsarna när jag tar med till skolan eftersom det blir mest löste hemma. Än en gång, massor med TACK!

Vi åkte med m&p till landet i fredags, skönt med en lugn helg och dessutom väldigt fin tidig hösthelg. Det blev en ordentlig samppromenad igår förmiddag. Mycket kantareller, trattisar och gul trumpetsvamp blev det och några enstaka andra svampar också. Trattkantarellerna och trumetsvamparna ligger kvar och torkar på landet, kantarellerna har vi ätit upp som crêpe nu ikväll och en del blir förvälld blandsvamp till frysen.

Efter svampturen var det då premiärdags för min del. Surströmming. E har väl smakat någon gång, m&p har i min värld "alltid" ätit det någon gång om året såhär på hösten, men då brukade systeryster och jag sitta inne och äta tillbehören + köttbullar, gott luktar det ju nämligen inte. Nu hade jag dock bestämt mig för att det faktiskt inte dög att inte ha smakat, så det blev dags att prova på riktigt. Det gick över förväntan, lite saltare än vad jag hade trott - men inget av lukten kändes igen i smaken. Med mandelpotatis, rödlök, smör och tunnbröd (& gräddfil) blev det helt okej - kanske inte gott, men ändå fullt ätligt. Gräddfilen är dock omdisskuterad, det tyckte inte föräldrarna att man skulle ha, men gick med på det ändå...

Idag blev det lingonplockning. Så otroligt mycket lingon fanns det. Med bärplockaren (denna fantastiska uppfinning!) fick jag ihop 5 liter på mindre än en timme och sen hjälpte E till så vi fyllde hinken en gång till. Rensningen hann vi också med (svampen blev rensad redan igår) så när vi kom hem blev det bara att hälla upp  lingonen i långpannan och på en bricka för lite ytterligare mognad. Sen måste vi se om vi kan få tag på en syltkastrull vi kan låna av någon och vaska lite i glasburksförrådet... Det mesta blir nog vanlig sylt, men en del hamnar nog direkt i frysen för rårörd sylt och kanske för att serveras med tjinuskiisås i vinter.

Nu återstår bara att leta efter fler fästingar, fem har jag plockat hittills...

Lördag: 0 km
Söndag: 0 km
Måndag: Hem - jobbet - skolan - hem 15 km 
Tisdag: Hem - skolan - jobbet - hem 15 km
Onsdag: Hem - skolan - mica - F&S KI - hem 15 km
Torsdag: Hem - skolan - Odenplan - hem - F&S KI - Solna C- Västra skogen - hem 20 km
Fredag: Hem - skolan - jobbet - hem 15 km
Totalt på hela veckan: 80 km
Totalt sommaren: 812,5 km
Kollektivresor: 2, en i samband med bröllopet i lördags och en påväg till landet (totalt: 13)

Då och då, eller rätt ofta kanske, så får jag en släng av matnörderi. Denna åkomma kan yttra sig på en mångd olika sätt. Ett är att jag bara vill prova att laga nya saker, ett annat att allt ska lagas från grunden. Oftast så yttrare den sig dock genom matporrsurfning och allra helst på en sajt som är lite som matnördarnas mecka, nämligen taffel.se . Man kan facineras, inspireras eller bara njuta. Har till min glädje hittat text skriven av en gammal vän som jag tappat kontakten med och som är mycket duktig på att skriva och dessutom finns i restaurangbranchen - det gläder mig att läsa och M, om du mot förmodan skulle läsa det här, så ska du veta att jag alltid kommer uppskatta det du skriver på ett eller annat sätt!

Till sajten finns också ett antal bloggar knutna. Många är bra, men jag har framförallt fastnat för Gittos mat. Den kan varmt rekommenderas! Jag gillar både hennes recept och hennes allmänna reflektioner om tillvaron ur ett till största del mat-perspektiv.