Nöjd

Jag är så glad att jag vågade. Vågade släppa det krampaktiga greppet om KTH-studierna och gå vidare. Nu känns det som jag har hamnat alldeles, alldeles rätt. Utbildningen engagerar mig och huvudet får jobba med sådant det är bra på. Jag kommer aldrig att bli världens flitigaste student, men att det är intressant räcker väldigt långt. Jag blir så glad när resonemangen bara får flyta på och inte fastna i någon olösbar diffrentialekvation.

Dessutom är det socialt bättre än jag ens vågat drömma om. Klassen är himla bra och det är faktiskt riktigt roligt att lära känna nya människor. Roligt och utvecklande. Egentligen bara en sak som är tråkig och det är att S, som var den jag snabbast kom närmast, inte fortsatte med oss utan började jobba istället. En himla bra tjej som jag ska se till att hålla kontakten med hur som helst.

Det är en spännande process, den här med att lära känna nya människor. Fram till nu i höst var mina FB-vänner folk som jag känner sen ett tag eller kännt tidigare i livet. Klassen har inneburit en grupp som jag faktiskt lär känna allt mer via just FB. Det blev vårt "uppehållsrum" under hemtentaskrivandet och på ett himla avslappnat och peppande sätt. Bara positivt faktsikt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0