Helenas skafferi

Vet ni hur svårt det kan vara att verkligen göra det man faktiskt borde?
Ungefär hur svårt som helst...
Då vet ni!
(det är den där sociologihemtentan som verkligen borde få sig en match...)

Jag är så glad att jag vågade. Vågade släppa det krampaktiga greppet om KTH-studierna och gå vidare. Nu känns det som jag har hamnat alldeles, alldeles rätt. Utbildningen engagerar mig och huvudet får jobba med sådant det är bra på. Jag kommer aldrig att bli världens flitigaste student, men att det är intressant räcker väldigt långt. Jag blir så glad när resonemangen bara får flyta på och inte fastna i någon olösbar diffrentialekvation.

Dessutom är det socialt bättre än jag ens vågat drömma om. Klassen är himla bra och det är faktiskt riktigt roligt att lära känna nya människor. Roligt och utvecklande. Egentligen bara en sak som är tråkig och det är att S, som var den jag snabbast kom närmast, inte fortsatte med oss utan började jobba istället. En himla bra tjej som jag ska se till att hålla kontakten med hur som helst.

Det är en spännande process, den här med att lära känna nya människor. Fram till nu i höst var mina FB-vänner folk som jag känner sen ett tag eller kännt tidigare i livet. Klassen har inneburit en grupp som jag faktiskt lär känna allt mer via just FB. Det blev vårt "uppehållsrum" under hemtentaskrivandet och på ett himla avslappnat och peppande sätt. Bara positivt faktsikt!

Senast jag verkligen pluggade på riktigt var innan jag hade börjat dricka te, bra för min dåvarande ekonomi om inte annat. Nu tar jag för all del ofta med mig termos med vatten, mugg och tepåsar, men det är inte alltid jag orkar släpa på det (en dramaten vore lagom för allt jag dagligdags vill ha med mig). Då kan det ju hända att man iaf vill ha en mugg te, då får man snällt betala 12 kronor (mer för större) till pregofiket i skolan. Man får faktiskt 10% rabatt om man betalar med deras kundkort (men bara på kaffe och te). Det är mycket pengar för lite varmt vatten, även om det är bra att de har rättvismärkt te att ha i vattnet. Idag tillbringar jag eftermiddagen på jobbet på den stora myndigheten, vaktar en telefon som inte ringer. Löste och fruktkorg är självklart i avdelningens kök även om man egentligen tillhör en annan avdelning och dessutom bara jobbar 25%... Tur att jag tycker om att plugga ändå...

Det är spännande det här med att börja med något helt nytt på många olika sätt. En sak som tar mer av min tankeverksamhet på den punkten än mycket annat är frågan om den identitet som utbildningen och det framtida yrket innebär. Jag tror inte att jag egentligen har något problem med den indentiteten, men jag måste skapa mig min egen och ett förhållningssätt till den.

Just nu känns socionomstudentidentiteten som ett par glasögon jag tar på mig då och då, allt mer ofta, och tittar på världen genom. Intressant att känna hur huvudet jobbar med den nya kunskapen och på sitt egna sätt försöker tillämpa den. Jag hoppas och tror att mina ögon snart vant sig och inte behöver glasögonen. Jag vill lägga den här identiteten till den blandning av gammal teknolog, fästmö, vårdbiträde, scoutledare, storasyster, adminsistratör, miljövän, dotter, matlagningsentusiast, hemmakär, resenär, vän och så mycket mer som jag redan identifierar mig som. En resa i sig!

...prövade jag ju första gången redan för 20 (!) år sedan och i måndags var det då dags igen. Socialhögskolan ligger ju inrymd i en gammal gymnasieskola (fantastiskt fin funkisbyggnad, helt klart i klass med Nymble) så det kändes ju litet och trevligt redan från början. Men det som framförallt, såhär redan efter en knapp vecka och med tre halva dagar på plats, skapat en positiv känsla är det faktum att få vara i en klass. Knappt trettio personer med vitt skild ålder och vitt skilda bakgrunder och tillsammans ska vi få lära oss massa saker, diskuteras och utvecklas som personer och till fullfjädrade socionomer. Jag tror att jag tillslut har hamnat helt rätt! Så spännande och så skönt!

Om ett par timmar är det igång. Kvart över tolv är det samling utanför aulan på Sveaplan. Jag kanske skulle jobba lite innan dess också...

Tillslut, eller för all del redan i andra urvalet, kom jag in på mitt förstahandsval, Socionomutbildningen vid Socialhögskolan, Stockholms universitet. Det var med en lite läskigt liten marginal, 0,15 poäng i gymnasiebetygen, men det var åt rätt håll. Nu har jag registrerat mig, funderat över scheman och valt klass. På måndag börjar det, spännande och väldigt, väldigt roligt! Spännande att efter hundra, eller iaf i princip sju, år mer eller mindre på KTH få träffa helt andra människor. Spännande att få använda några andra delar av hjärnan än i den teoretiska elektrotekniken också...

Jag har även förkovrat mig i terminens litteraturlista. Kurserna som ska klaras av är en kurs i vardera Social omsorg, Psykologi, Socialpsykologi, Sociologi och Juridik. Mycket böcker blir det. En hittade jag hemma efter juridikkurserna som jag aldrig läste förra sommaren, ett par har jag fått låna av N. Resten ska jag, nybörjarmisstag eller ej, beställa hem från Bokus imorgon. Jag har ordnat med höjd kreditgräns där så allt kan gå i samma veva, sen blir det medmerarabattcheck och så nya medmerapoäng. Framförallt så hinner jag förtränga de nya böckerna ganska fort.

Imorgon blir det en tur till Solna C och inför-skolstart-shopping. Pennor, block och en mapp eller två tror jag jag ska få. Något särskilt man borde satsa på tycker ni?

Än så länge bara på andrahandsvalet, Socionomprogrammet med inriktning mot omsorg om äldre och funktionshindrade, men 10:e reservplats bådar gott för en plats på det program som bara heter Socionomprogrammet. Ett resultat av första urvalet som var väldigt mycket som jag förväntade mig vilket känns alldeles utmärkt. *glad*