Helenas skafferi

Såg färdig raggmunkssmet när vi var på Maxi senast. Men hallå, det är ju helt galet. Här kan du läsa både om det och hur enkelt man kan göra egen smet. För raggmunk är gott, riktigt gott.

Vi avslutade hyrbilshelgen med ett stopp på Willys för bunkring av tunga saker, typ pasta, konserver och tvättmedel. Sånt där som våra armar blir så långa av att bära hem. En tur på frukt och grönt-avdelningen blev det förstås också. Där låg det kastanjer och ropade att det minsann är sånt man ska äta såhär års. Inget jag har någon vana av, trots de barndomsår som tillbringades nära Frankrike men mamma serverade det väl hemma någon gång. Hur som helst, rostade fick det bli. En ugnsform fylld med grovt salt, ett kryss i toppen och så in i ugnen (temperatur och tid kan du googla fram eller slå i en vanlig kokbok). Plättlätt. Rörde smör med lite citronsaft och toppade med lite extra flingsalt och serverade till. Varmt om fingrar (och tunga om man är glupsk, vilket vi är båda två i det här hushållet), men mysigt och gott som kvällsmat efter en välmatad helg hos E:s föräldrar. Prova du med!

Det är mycket rotsaker och kål nu. Väldigt mycket, men vi gillar det båda två så vi klagar inte.

De senaste ekolådorna har bjudit på himla fin grönkål. Grönkålsfantasin är dock inte så bra, tips emottages tacksamt. Båda gångerna har det därför slutat med en enkel, men väldigt god soppa. Jag har börjat med att fräsa en hackade gul lök och under tiden sköljt och repat grönkålen. Därefter har jag fyllt på med den, vatten och buljong (jag kör ett himla gott lantbuljongpulver för tillfället) och låtit det koka ganska länge (15-20 min), man får prova lite när kålen verkar klar. Därefter har soppan fått gå en match mot stavmixern, fått lite grädde, en mjöl-smörkula och ett sista uppkok. Fantastiskt enkelt och gott!

I helgen, när jag jobbade, stod E för matlagningen. Lördagen bjöd på kålpudding. En blandning av det här receptet och hur han tycker att kålpudding ska vara. Vi åt med den hemkokta lingonsylten, och eftersom det gjordes på ett kilo köttfärs blev det ett antal portioner att ha som matlåda i veckan och frysa och äta senare. I söndags blev det en något modifierad variant på rotfruktstårtan i senaste arla-foldern. Vi åt med lite skinka till, utmärkt gott. Eftersom E är bättre på att tänka efter före än jag behövde vi bara göra rent en plåt, inte hela ugnen efter den läckande springformen...

I måndags var D här och spelade spel med E. Jag lagade mat. Det blev borstj, vi har fortfarande en del rödbetor kvar av de vi fick från E:s föräldrar i september. Vi gillade alla tre soppan, ett trevligt recept! Som tillbehör åt vi smördegsstänger med ost och sesamfrö. Smördegsskivorna hade bott i vår frys lite för länge (sen nyår?), men klarade sig bra. Hushållsosten som jag köpte i allmän upprördhet över vad dyr all inte så fet ost är hade vi tröttnat på sen länge och den hade sett bättre dagar så jag hackade den i matberedaren och toppade det hela med sesamfrön för lite mer smak. Matberedaren är ju bästa vän när det gäller att laga rotsaksmat, I like! Efter soppan åt vi fruktsallad, en bra lösning när frukten också haft bättre dagar men fortfarande är helt okej. Fruktsalladen toppades med rostad kokos, inte dumt det heller.

Igårkväll var m&p här på en förtidig farsdags-middag. Jag tänkte rotsaker och pappamat så det slutade med att vi bjöd på rotmos och köttkorv och diverse senap. Utmärkt gott och p var mycket riktigt nöjd. Till efterrätt blev det vaniljglass med varm hjortronsylt, då tror jag E var mest nöjd. Rotmoset gjorde vi enligt recept ur vår kokbok, inget krångligare.

Kylen är dock fortfarand halvfull med diverse rotsaker och vitkål. Några tips?

Då och då får vi, som de konsumsuckers vi är, erbjudanden och kuponger som ska få oss att bli ännu mer konsumsuckers. Och vet ni? De lyckas. Fakutm är att många av de där kupongerna har så bra priser att det är lite svårt att låta bli. En sorts återkommande kupong tycker jag dock särskilt mycket om. Det är den som ger 5 kr rabatt på valfri Änglamark-vara. Det är så himla sällan det är rabatt på ekologiska varor och att det då dessutom är att man får välja själv ger ju möjligheter att prova nya saker. Senast gick jag dock på ett säkert kort, ett sånt jag tar till när jag inte kan komma på något annat, deras vegetariska ärtsoppa på korv. Fånigt kanske då den bara kostar en dryg tia i vanliga fall, men bra ändå och gott. Hemkokt ärtsoppa är förresten ett av vinterns matlagningsmål, har aldrig provat.

Ärtsoppa är bra lunchsoppa tycker jag, särskilt när man hänger hemma på dagarna. Idag serverades den, en halv korv spädd med typ en deciliter vatten, med en stor klick grovkornig senap och två sportknäcke med mini-keso, tomat och örtsalt. Gott!

 

Då och då, eller rätt ofta kanske, så får jag en släng av matnörderi. Denna åkomma kan yttra sig på en mångd olika sätt. Ett är att jag bara vill prova att laga nya saker, ett annat att allt ska lagas från grunden. Oftast så yttrare den sig dock genom matporrsurfning och allra helst på en sajt som är lite som matnördarnas mecka, nämligen taffel.se . Man kan facineras, inspireras eller bara njuta. Har till min glädje hittat text skriven av en gammal vän som jag tappat kontakten med och som är mycket duktig på att skriva och dessutom finns i restaurangbranchen - det gläder mig att läsa och M, om du mot förmodan skulle läsa det här, så ska du veta att jag alltid kommer uppskatta det du skriver på ett eller annat sätt!

Till sajten finns också ett antal bloggar knutna. Många är bra, men jag har framförallt fastnat för Gittos mat. Den kan varmt rekommenderas! Jag gillar både hennes recept och hennes allmänna reflektioner om tillvaron ur ett till största del mat-perspektiv.

Vi njuter för fullt av små söta tomater från odlingen i köksfönstret. Den fick aldrig flytta ut när sommarvärmen kom, dels för att den verkade trivas helt okej och dels för att det löper en mycket större risk att saker som står på balkongen inte blir vattnade. Tomater blir det många, inte stora, men många.

Skördetid innebär väl ofta just det, att det blir mycket av någonting. Det är ju en stor fördel för alla oss trädgårdslösa. Det innebär att vi utöver de fina ekolådangrönsakerna fått ett ordentligt gäng rödbetor från E:s föräldrar, hallon från M&P:s kollonilott, squash som de odlat på landet och plommon från deras goda vänner med villaträdgård. Inte dumt alls... Dessutom trillar det in några burkar med förädlade bär och kantarellförrådet håller på att fyllas upp igen. (kantareller och hallon har jag iaf plockat själv)

Plommonen står för dagens hit (det ryktas att det här åtminstone ibland är en matblogg...). Jag lever enligt konceptet att det mesta går att blanda i en ugnspannkaka. Så efter kvällens palsternackssoppa (som var typ som det här receptet men med rostade pinjenötter istället för brödtärningar) med smördegsoststänger blev det ugnspannkaka med plommon. Jag klyftade plommonen och la i formen innan jag hällde på smeten och gräddade sen som vanligt. Både snyggt och gott blev det. Plommonen är goda som de är, men blir verkligen inte sämre av en sväng i ugnen! Vad har ni för pannkaksfavoriter? Och varför är det så gott att dricka mjölk till pannkaka?

Presenter som skulle skickas norröver till nyblivna föräldrar föranledde ett besök på Lakritsroten på Odengatan förra veckan. Det är en fantatstisk liten affär där allt smakar lakrits, en smak som jag lärt mig uppskatta med åren och nu verkligen suktar efter. Det har blivit några turer dit under vintern och våren och vår favorit har blivit den lakritsstång med salmiakkola i typ fudgekonsistens. Den fick tyvärr inte följa med paketet då den kan innehålla spår av nötter, men jag fick ju ett svepskäl att handla lite till oss också. Inte dumt alls i små bitar såhär på kvällskvisten. Här kan man förresten läsa lite om butiken och tjejen som har den. Initativet är suveränt och jag hoppas att det går bra så den kan finnas kvar. Små, specialiserade butiker behövs!

Den fantastiska värmen gör åtminstone inte mig sugen på så mycket varm mat... Med undantag för ett par luncher har det varit väldigt mycket kall mat och väldigt gott. Här kommer ett urval från de senaste dagarna (någon varm kanske smyger sig med...) och lite allmänna betraktelser:

Fredag
Lunch: Bibimbamp från stället vid "den andra" tunnelbaneuppgången på KTH. Inmundigades i hettan på kårhusterassen tillsammans med diverse avgående och pågående kårmuppar. Roligt att få träffa efterträdare i fjärde led och roligt att så många verkade glada över att man kom. Tack för inbjudan L!
Middag: Räkfrossa på balkongen med räkor, aioli, rökta laxfenor och baguette i solen på balkongen. Inte dumt alls och en bra avslutning på veckan.

Lördag
Lunch: Hos mormor, vi lyckades cykla en bra väg och det känndes mycket närmare än vad jag trodde. Vi fick ljummen köttfärspaj och sallad. Och fika, såklart. Hon hade bakat goda kakor ur senaste apotekstidningen, men den hittar jag inte på nätet. Vi pratade, E fixade med datorn och så provlågs hennes spikmatta. Känndes så bra att vi investerade i en egen i söndags.
Middag: E gjorde potatissallad "på sin mammas vis" med filmjölk, makonäs, purjolök och senap och ja, potatis förstås. Vi åt den med riktigt goda ört- och viltkorvar som vi hittade i hyllan på Kvantum. E kan ha rätt, jag tycker bäst om korv som kostar över 100 kr / kg...

Söndag
Frukost: Varm macka och smothie på fil, mjölk, mango, en nektarin, hallon och blåbär. Tillräckligt varmt ute för att ätas på balkongen fast solen inte kommer förrän efter lunch.
Lunch: Gazpacho. Det var ju liksom gazpachoväder redan på lördagen...
Middag: Vi cyklade till parkteatern vid Åkeshovs slott, bara en dryg halvmil bort visade det sig. Baguetter med babagan*** (sån där aubergineröra som är svårstavad, jag gör det med bas från en fiffig konservburk jag har hittat på ÖoB, blir lite beskt och rökigt men riktigt gott), grillad paprika, mozarella, tomat, färsk timjan och salami. Sen hade vi gjort en sallad med vattenmelon och feta. OCH lite för mycket mynta. En skvätt olja, salt och rosépeppar var det också. Nästa gång blir det ingen mynta...

Kryddlådan på balkongen lever sitt eget liv och det är ganska intensivt. Innvånarna är en franska dragon som överlevde från förra året, rosmarin som jag köpt på ikea, dill och kruspersilja som är uppdrivna från frö samt timjan, citronmeliss, gräslök, mynta och koriander från kryddisken på maxi för en månad sedan eller kanske snarare två. För att toppa detta har jag petat ner några luktärtor (som jag glömde bort att lägga i blöt först) i bakkant på den kanske 0,8 * 0,3 meter stora lådan. I fjol hade vi en salvia som tog över alltihop så någon sådan blev det inte i år... Det verkar finnas andra spekulanter på detta i år.

Egentligen trivs allt alldeles utmärkt (över förväntan jag valde ju snålvägen när jag köpte plantorna), möjligen att gräslöken känner sig lite hårt åtgången. Årets rookie är hur som helst myntan. Det var en ynklig liten kylskåpsplanta som jag petade ner och nu är den över halva lådan, i stark kamp med koriandern... Så nu är frågan: Vad gör man med mynta? Glada tips för de andra kryddkamraterna mottas också tacksamt då de växer snabbare än vi hinner komma ihåg att skörda. Vet inte varför det inte blev någon basilika, hittar jag lite överblivet utrymme ska jag skaffa en sådan också, det är ju egentligen godast.

Utöver detta utgörs köksträdgården av en kruka med sallad ute och tomat-, paprika- och chiliplantor som fortfarande bor kvar inne. Nu verkar ju värmen vara på gång så de ska nog snart få ta sig ut. Tomat och chili har jag drivit från frö, paprikaplantan är också från frö, men är uppdriven hos svärföräldrarna. Spännande att se vad som hinner bära frukt... Chilin (och kanske paprikan?) räknar jag med att man kan ha kvar i fönstret om inte sommarn blir tillräckligt bra. Tomat köpte jag den sort som verkade allra enklast (ska inte tjuvas) och med minst tomater (så att de ska ha en chans att mogna), ampeltomat hette den tror jag bestämt.

Bilder får det bli en annan dag.

Det fick bli temat på helgens lördagsmiddag.

Förrätt: Ceviche på räkor, charlottenlök, röd spansk peppar, pressad citron och lime samt koriander.

Varmrätt: Stekt rostbiff med salt- och timjanbakad färskpotatis och en sallad på  kokta slantar av morot, chevre, timjan och rostade solroskärnor.

Efterrätt: Fruktsallad på galliamelon och nektarin, med flädersaft och massor av hackad mynta.

Bortsett från potatisen var det matlagning på frihand - tacksamma råvaror. Trevligt att ha gott om tid att laga mat tillsammans och kunna dricka något gott samtidigt. Bloody Mary var det, som rätt så ofta, igår.

Bilder finns, men inte på rätt ställe just nu...

E kommer hem från Östergötland med ett sent tåg ikväll. Något litet lär vi dock behöva äta båda två. Jag har tagit fram två njalla-tunnbröd ur frysen och tänkte göra oss varsin fusk-pizza och servera med en kopp te. Man kan ju ha lite vad som helst på en sån. Jag har tänkt mig ett tunnt lager tomatpuré i botten, skivad färsk tomat, skivad rödlök, några skivor salami, några skivade svarta oliver, lite kapris och sen toppa med lite rivna ostrester. Salamin har jag köpt idag, allt annat fanns hemma sen tidigare. Jag tror att det kommer bli alldeles utmärkt!
Trevlig söndagskväll!

Verkar inte detta helt fantastiskt? Inte billigt någonstans, men egenblandad müsli slår ju alltid högt, nu är den här förvisso bortablandad, men det kanske inte spelar så stor roll om man får bestämma innehållet helt själv. Detta finns således med på en framtida inköpslista. Gillar Saltå Kvarns produkter över lag och med en fin plåtburk blir det ju inte sämre. Vill man pröva någon enstaka produkt så skulle jag vilja rekomendera bulguren. Den är av en helt annan värld än all annan bulgur som hamnat i våra kastruller!

DN har inlett ett samarbete med Lagalätt. Jag uppskattade dn-recepten redan tidigare och såg kanske inte behovet av denna förändring, det har ju varit en del av charmen att de har haft alldeles egna recept. Samtidigt så möter jag ofta vänner och bekanta som är i mycket större behov av enkel matlagning för att ens laga mat. Om det här kan ge dem bra receptförslag som faktiskt gör att de lagar mat så tycker jag att det är positivt. Den del (viktklubbsdelen) av mig som lärt sig räkna kcal är dessutom rätt nöjd med att det finns näringsvärden angivna. Alla är inte lika positiva. Jag behöver inte de färdiga matsedlarna och inköpslistorna, men kan tänka mig att använda ett recept då och då. I torsdags blev det t.ex. den här fiskrätten. Enkelt och gott!

Tre månader av i princip icke-bloggande innebär ju tyvärr att en hel del goda saker har gått bloggen förbi. Jag gör ett försök på en catch-up på några specifika jag kommer ihåg.

En trevlig onsdags(?)kväll i höstas var J&H här på middag (Grattis till nya lägenheten förresten!). Himla trevligt att få tid att prata med J igen, en av de sakerna jag verkligen saknar från året på kåren, och roligt att få lära känna H litegrann! Vi fick fin choklad från Robert E, pralinen med saltlakrits var en riktig smaksensation tyckte både E och jag. Middagen då. Det var vegetariskt som gällde så det blev ett recept som vi provat ett par gånger förut och verkligen uppskattar. Lite av en retro-efterrätt även den kvällen, hemgjord chokladpudding efter recept ur den så lätt bortglömda Vår kokbok.

Första advent var vi med E:s familj på julbord på Kastellet i Vaxholm. Ett riktigt gott och fint julbord, och det var dessutom mysigt att åka båt dit och hem. Innan julbordet hade vi lite fika för allihop hemma hos oss. Vi serverade saffranssnurror med feta och pesto och fäbodknäcke (en riktig favorit!) med hemgjord färskost och kycklingleverpastej.

Goda vegorätter äter vi gärna och jag trivs med tanken att det är bra både för oss och för miljön. I ett nummer av ICA:s tidning Buffé i höstas fanns ett recept på en krämig daal som vi verkligen gillade båda två. Det bygger ju dock på att man inte har den där anti-koriander-genen... Jag hade i frusen bladspenat istället för färsk eftersom det fanns hemma. Försökte mig också på att göra naan-bröd till, men det blev bara sådär så ingen receptlänk till det receptet.

För en vecka sedan var min faster & farbror samt mina föräldrar här på lunch. Vi ville bjuda på något vintrigt och föll för en gammal dn-favorit Köttbullar i röd currysås. Enkelt, lite annorlunda och gott. Samma helg fick jag för mig att jag skulle göra något roligt av renskaven i frysen. Hittade det här receptet på tasteline och det piffiga var att vi hade allt utom paprika hemma (iofs ingen salladslök heller, men den hoppade vi helt enkelt över). Väldigt gott blev det, men var ingen vidare matlåderätt. Den var liksom bättre innan alla smaker hade blandat ihop sig.

Vidare på temat vintermat bjöd vi igår svågern och hans familj på klassisk köttfärslimpa lagad tillsammans med potatis och morötter i ugnen, recept ur Vår kokbok. Till efterrätt blev det marängswiss. Alldeles utmärkt gott det med. Gårdagens lunch, fransk löksoppa ur samma bok, värmde bra i magen innan vi gav oss ner till Råstasjön för en skridskotur. Misstänker dock att våra gula lökar var för gröna för att soppan skulle kunna få den där gyllengula färgen den har i mitt huvud. Gott var det hur som helst!

D & A kom hit från Gbg och firade en fantstiskt stillsam och trevlig nyårsafton med oss. Nyår betyder till väldigt stor del schysst mat för mig. Vi inledd vid lunch med en klassiker i det här hushållet, pasta (tagliatelle den här gången) med en sås på kallrökt lax, gorgonzola, crème fraiche och matlagningsgrädde. Gott och näringsrikt! Då E och jag hade ägnat förmiddagen åt middagsförberedelser kunde vi ha en lugn eftermiddag. Vi spelad fia med knuff och drack spetsad och toppad varm choklad. Chokladen var vanlig på socker, kakao (tror att O'boy blir för sött i den här versionen) och mjölk vi spetsade med en matsked rom per mugg och hade i en näve marsmallows på toppen (smälter till ett härligt klet...). Sött och bättre än det låter, värt att prova.

Så till själva middagen. Till förrätt serverades hummersoppa. Den blev fantastiskt god och var helt klart värd all tid vi lade ner på den under dagen, med djupfrysta hummrar till extrapris blev det inte heller galet dyrt. Vi tyckte dessutom båda två att denna från-grunden-matlagning var riktigt rolig. Det är något visst med att få koka sin egen fond, kanske särskilt om ett av momenten är flambering (blev dock inga bra bilder på det). Till den goda soppan serverades en flaska Gula änkan (SÅ gott det är med riktig champange). Att D inte ser glad ut på bilden beror bara på att han inte har smakat på soppan än ;-)...

E har slitit och varit grymt duktig med jobben på sistone. Detta tyckte jag förtjänade lite uppmärksamhet. Därför blev det en sen tre-rätters i måndags kväll. Till förrätt serverades räksmörgås (rostat bröd, lätt majonäs, skalade räkor o lite citron) med varsitt glas mousserande. Varmrätten bestod av ungsrostade rotsaker (potatis, kålrot, palsternacka, morot och rödbeta) med stekt (förmarinerad) fläskkarré skuren i skivor efter stekningen och varsitt glas rött. Till efterrätt blev det varsin kula Mapel walnut toppad med en halv valnötskärna. Inte dumt, inte dumt alls. Maten, bortsett från glassen var sånt vi hade hemma och vinet köpte jag i piccolo- och halv-flaskor på systemet. En sen vardagskväll som man ändå vill förgylla lite räcker det bra, knappt halva halvflaskan med rödvin är fortfarande kvar.

Jag ska på födelsedagskalas ikväll, E&F fyller 22. Det ryktas om att en av mina absoluta favoriter, prinsesstårtan, kommer att serveras. När jag var liten (läs 4-5 år) ville jag ha prinsesstårta när jag fyllde år (E&F vill tydligen det fortfarande, inte mig emot ;-)). Det konstiga var att jag inte tyckte om grädde och inte var särskilt förtjust i sockerkaka, men prinsesstårta skulle det vara ändå. På något sätt vägde marsipanen och möjligen vaniljkrämen upp det hela.

När vi är på familjens landställe sker det då och då en liten tur till Norrtälje ett par mil bort. När jag var liten var besöken på landet mer frekventa (de flesta helger) och således även Norrtäljeturerna. När man är i Norrtälje ska man fika på Tösses. Detta konditori ligger i ett rosa hus på Sjötullsgatan.

När jag vuxit ifrån att det bäst med att vara där var att man kunde kasta bitar av sin fralla till fåglarna (jag tror att de köpte både kanelbulle och fralla till mig då) så blev prinsessbakelsen tillsammans med marsipanpolarn dammsugarn (punchrullen) en riktig favorit. Var man där tidigt på förmiddagen var det nämligen inte säkert att man fick en bakelse, då blev dammsugarn ett bra substitut. Riktigt lika galen som den här killen har jag dock aldrig blivit i dem, även om de fortfarande är en favorit.

Tösses fick viss konkurens när En liten smula öppnade och dessutom fick pris. Den gången jag var där var det visserligen fantastiskt goda bakverk, men man fick vänta länge och det var inte billigt alls. Efter några besök har familjen helt enkelt återgått till Tösses för lördagsfikat. Vi trivs med det klassiska konditoriet utan krusiduller!

Vi hade E:s bror, svägerska och brorson över på lunch idag. Vi har sagt att vi ska öva lite på grytor nu när det är höst och det här blev första tillfället. Vi föll för ett recept i Barbro Lönnegrens bok 100 grytor & gratänger med fläskkött, chorizo, tomat, morot, lök, stora vita bönor och örtkryddor. Grytkoket inleddes igår och avslutades idag (och under natten var vi tacksamma för vårt extra kylskåp - balkongen) och gav mersmak. Skapelsen serverades, passande med tanke på var vi bor, med ett stort nybakat Råsunda special, ett "Anna Bergenström"-bröd. Jag gör det helst med solrosfrön i degen och vallmo- och sesam-dito ovanpå. Till efterrätt blev det "Fransk äppelkaka" ur Vår kokbok serverad med vaniljvisp. Så länge man får sitta inne och äta gott är ju riktigt höstruskväder inte så dumt!

Igår var det ju kanelbullens dag. E var ute och köpte kanelbullar och frallor redan ganska tidigt som sedan avnjöts till frukost. Vi har ett litet bageri bara hundra meter hemifrån som öppnar 7 på lördagar, då och då unnar vi oss frukostbröd därifrån och igår alltså även kanelbullar. Kanelbulle och ett glas kall mjölk, inte dumt alls! En bra början på en dag som i efterhand kan ses som en "vanlig simpel svensk mat"-dag. Sånt tycker vi båda om, men det är lätt att det glöms bort.

Till lunch serverades det radhusbiff (ett ord jag fick lära mig av någon av kollegorna när jag först jobbade på hemtjänsten som 18-åring), alltså blodpudding med lingonsylt och varsin morot. Det är väl en rätt som delar svenska folket, både E och jag tycker att den är helt okej och köper det då och då, men inte ofta. När jag var liten och vi bodde utomlands var det en av de sakerna som de som reste från Sverige (eller åtminstone mormor & morfar) fick ha med sig så vi fick det då och då. Inte illa när ett paket för mindre än en tia (och säkerligen ännu billigare för 20 år sedan) kan bli lyx. Under min uppväxt har blodpudding också varit ända gången, förutom till frukost, då vi druckit apelsinjos till. Igår erbjöd kylskåpet dock ingen sådan.

För att toppa det hela blev det kokt korv och potatismos till middag. Jag blev sugen på potatismos redan i tisdags när jag insåg att vinterpotatisen kommit. Igår avnjöts moset med kokt wienerkorv, senap och (cross-over) tomat- och mozarellasallad. Utmärkt gott, bara lite smolk i bägaren och det var att den starka svenska senapen var slut fast flaskan fått bo kvar i kylen. Det fanns vanlig senap och den andra står nu på inköpslistan!

Imorgon ska jag jobba. Jag ska, tillsammans med S, åka till Livgardet i Upplands-Bro och informera om KTH. Jobbet som studentambassadör är kul, man får se många olika ställen och träffa olika typer av folk. Man får också se många olika typer av lunchmatsalar. Oftast är vi på gymnasieskolor och då erbjuds vi ofta lunch i deras matsal gratis om vi är där vid den tiden. Det gör att man får återuppleva lite gammal skolmatsalsångest, maten smakar knappast bättre nu än för sju år sen men salladsbuffén är ofta större. Imorgon ska vi alltså till försvaret. Senast jag jobbade på någon av deras anläggningar, i Eksjö var vi då, bjöd de på mat. Men imorgon får man betala 60 kronor och även om försvarsmaten kanske är lite bättre än skolmaten känns det ovärt.
Alltså är matsäck förberedd:
1 kokt ägg
1 avokado
1 tomat
2 morötter
några selleristjälkar
2 bitar falu rågrut
en liten burk med philadelfiaost till brödet
en lite större burk med E:s guacamole från igår till grönsaker
2 små äpplen i klyftor

Lite salt borde nog också få följa med och kanske någon mer frukt.